﻿— Hvilket oförstånd af mig! mumlade
han, jag hade kunnat blifva ruinerad härige-
nom. 
När han hade undersökt alla, vände
han sig till Fredrik.
Någon har gjort dig det förslaget
att få köpa dessa ritningar? jag vet det.
Ja, min Herre.
 Och du har icke talat vid mig
derom?
Jag tänkte, det var ej mödan värdt.
Hvilken belöning erbjöd man dig?
Den som jag hade velat begära.
Och du vägrade?
Ja, min Herre.
Utan tvekan?
Att tveka skulle ha varit en feghet.
Din hand, Fredrik! utropade Herr
Kartmann, i det han sträckte sin mot den
unge arbetaren. — Du har ett ädelt hjer-
ta. Jag känner denna sak ända till den
minsta enskildhet. Jag hade handlat oklokt
min vän, ty en mindre ärlig person än du
skulle hafva kunnat tillintetgöra mig; men
jag tackar dig för din redlighet. I dag är
du icke längre ett barn. Enligt alla de in-